Idag var jag heeelt säker på att Diesel skulle dö!

Jag satt vid datorn o det började låta konstigt ute i vardagsrummet.

Jag trodde först att hundarna lekte o hade hittat en boll eller nått.

Men jag tyckte att det lät så himla våldsamt.

Jag springer ut i vardagsrummet o där ligger Diesel och krampar och flyger omkring över hela golvet!!!

Jag lyckades få tag i Zelda o stängde in henne. (för hon sprang juh omkring o bet i Diesel o trodde att han busade)

Slängde på mig ett par byxor och ett par skinntofflor sen tar jag Diesel o springer till grannen

o bara skriker HJÄLP MIG!!! o det bara sprutar tårar.

Jag var helt säker på att det finns bara ett sätt dethär kan sluta på.

Diesel ligger fortfarande och krampar i min famn o jag tappar honom nästan för hans häftiga ryckningar.

Grannen stoppar ner fingrarna långt ner i halsen på Diesel ifall att han har satt nått i halsen.

Efter ca 1 minut hos grannen slutar han äntligen att krampa. 

Jag får skjuts ner till djursjukhuset där de lyssnar på hjärtat o tar temp.

Han är sitt normala jag igen =) Nu är vi hemma.

Jag hoppas och ber att det inte blir fler anfall ikväll. För då måste vi åka till Göteborg.

Han måste ha legat o krampat i ca 4-6 minuter. Stackars hund!!! 

Jag har tid på sjukhuset i morgon på morgonen så ska dom göra lite undersökningar o kolla lite mer noga. 

Jag kommer att ligga sömnlös inatt!

Saker som detta gör att man verkligen tänker efter att vad glad man är att man har sina fina små älsklingar.

Jag är alldeles skakis fortfarande o alldeles svettig.